8 juni 2023
JRR Tolkien – Frihetens konservatism
JRR Tolkiens berättelser tilltalar folk både till höger och vänster. De lyckas fånga något mänskligt, något som överskrider ideologier. Men Tolkiens verk uppvisar samtidigt en konservatism där friheten är central, och där det goda förverkligas i det traditionella samhället.
Tolkien deltog i första världskriget där de flesta av hans närmsta vänner stupade och den europeiska värld han kände gick under. Själv räddades han av skyttegravsfeber och i sjuksängen skrev han Gondolins fall, den första berättelsen i det mytos som avslutas med Sagan om ringen. Där behandlar han frågan om hur man kämpar vidare för det goda när mörkret framstår som oövervinnerligt.
Tolkiens bildning var rotad i den klassiska europeiska kulturen, men särskilt älskade han det nordeuropeiska. Han ansåg att det germanska England saknade en mytologisk skatt motsvarande de nordiska sagorna – hans älskade fornengelska verk Beowulf utspelar sig ju i Skandinavien. Tolkien menade att de germanska myternas “great northern spirit” handlade om att kämpa för ljuset mot ett evigt hotande mörker. Med utgångspunkt i kristendomen och de europeiska myterna började han att utveckla en mytologi för England. Själv ansåg han senare att försöket var naivt, men i efterhand kan vi se att han nog lyckades med att skapa en mytologi inte bara för England utan för kanske hela den moderna världen.
Just myten har i vår avförtrollade tid kommit att ses som något falskt som inte har med verkligheten att göra. Men Tolkien menade att myten bär på en djupare sanning; att myter utgör berättelser om människans tillvaro som tar upp hur vi bör leva på olika sätt. Just eftersom Tolkiens mytos så tydligt är fiktion, där frågan om Guds existens så att säga är satt inom parentes, lyckas han återföra den europeiska kristna etiken till den moderna världen, och det på ett sätt som den postmoderna människan kan ta till sig för att förstå vad godhet och ondska är. Gemensamma absoluta värden innebär inte att godhet och ondska är något binärt. Absoluta värden fastställer utrymmet inom vilket den praktiska moralen utövas, och ger den en fast grund för att bedöma gott och ont. Genom Tolkien kan vi därmed återknyta till vår moraliska tradition: han öppnar en väg för att övervinna vår tids värderelativism.
För Tolkien är den fria viljan central för godhet och ondska. Om Eru (Gud) inte skapat subjekt med fri vilja så hade de bara följt hans tanke. Det är genom de fria viljornas interaktion som själva skapelsen blir till, genom att de olika livsödena vävs samman i en harmoni. Ondskan utgör i skapelsens symfoni en dissonans som genom sin kontrast förhöjer skapelsens skönhet. Ondskan handlar därmed om att dominera och styra andras fria vilja, och kampen för friheten är evig eftersom den är en del av skapelsens väsen.
Det goda utgörs av det som organiskt växer fram av egen kraft, till skillnad från det mekaniska som skapas utifrån en styrande idé. Tolkien använder begreppet Maskinen som motsatsen till det naturliga och mänskliga. Maskinen handlar både om teknik som fjärmar oss från naturen, men också byråkrati och den moderna statens värsta sidor. Båda dessa möjliggjorde 1900-talets ohyggliga mänskliga katastrofer, och deras hundratals miljoner döda. Maskinen förändrar tillvaron i grunden, och måste underordnas människan för att samhället inte ska bli omänskligt.
Tolkien var inte fullständig motståndare till staten, men han ogillade de statliga institutionernas opersonliga makt. Han ville hellre tala om de faktiska ledarna, som exempelvis “Churchills gäng”. Staten ska inte vara en abstraktion utan ledas av en person, en som bär det moraliska ansvaret för styret.
För att stå upp mot ondskan behöver flera disparata delar av det goda samverka. Tolkiens bild av det goda kan delas upp i Det lilla, Det stora samt Det höga.
Det lilla gestaltas av Fylke med sina hobbitar, och symboliserar den vanliga lilla människan och det goda lokala samhället. Det stora gestaltas av riket Gondor vars makt står mot mörkrets rike Mordor. Det höga gestaltas av trollkarlen Gandalf, rådgivaren och vägvisaren sänd av gudarna från deras land Valinor, som bär Guds försyn. Gondors drots Denethor och hans son Boromir gestaltar det stora rikets materiella makt som saknar det andliga hoppet om Guds försyn. Detta hopp utgörs istället av den rättmätige konungen Aragorn, vars tillnamn är Estel (”Hopp”). Genom att bestiga tronen återetablerar Aragorn länken mellan de jordiska och himmelska rikena och förverkligar det kristna kungaidealet.
Det genuina livet finns i det lilla traditionella samhället, gestaltat i Fylke och skyddat av staten Gondor, som inte lägger sig i den lokala nivån, och som leds av en person som bär ett tydligt moraliskt ansvar. Monarken som ledare utgör en levande symbol för den moral som förverkligas i det lokala samhället. Samhället ska byggas underifrån med små gemenskaper och decentraliserad ekonomi där äganderätten är en väl förankrad norm, där alla tar sitt ansvar för samhället utifrån sina förutsättningar, resurser och position. Samhället har en organiskt framvuxen hierarki, där sociala klassresor är möjliga, något som Sam, trädgårdsmästaren som blir borgmästare, är ett exempel på.
Människan är för Tolkien en lokalt förankrad varelse som får mening finner mening genom att interagera i en levande kultur som bygger på tradition och som spänner över generationer. Samhället, inklusive byggnader och institutioner, ska få utvecklas organiskt och bevara gamla drag med olika lager som anpassas till tidens förändring, istället för att rasera det gamla och bygga nytt. Det är ett samhälle som står i kontrast till industrialisering, massproduktion och miljöförstöring. Det kvalitativt goda livet står före den maskinella effektiviteten, och den andliga rikedomen är viktigare än den materiella.
Tolkien visar i sina verk på en frihetlig konservatism som utgår från de klassiska europeiska idéerna om människan och samhället. Den skiljer sig från den teknokratiska marknadsorienterade höger som länge dominerat västvärlden. Därtill visar Tolkien på konservatismens vördnad för naturen som grund för människans tillvaro, och som hon bär ansvaret för. Detta till skillnad från den progressiva miljörörelsen som inte sällan underställer människan naturen. Genom att reflektera över Tolkien hjälper han oss att återknyta till den genuina konservatism där människans frihet står i centrum för tillvaron.
Björn Axén