16 oktober 2023

Gör kusingifte straffbart

För ett par veckor sedan tillsatte regeringen en utredning för att införa ett civilrättsligt förbud mot kusinäktenskap. Syftet är att bekämpa hedersförtryck, och ansatsen är såtillvida god. Mycket indikerar dock att regeringen i sitt direktiv valt en mindre lämpligt ingångsvinkel – och för att krossa hedersförtrycket är min uppfattning att kusinäktenskap måste ställas inför statens yttersta argument. Framöver bör Sverige göra såväl giftermål med kusin som samlag med kusin till egna brottsrubriceringar.

Ett straffrättsligt ingripande kan vid första anblick te sig radikalt, och närmast som ett uttryck för statligt godtycke. Det är dock av flera skäl motiverat. Kusingifte är i dagens Sverige ett problematiskt fenomen, som i princip enbart förstärker och vidmakthåller negativa sociokulturella företeelser. Flera hedersrelaterade illdåd har exempelvis haft sin upprinnelse i att döttrar förkastat fädernas förslag till gemål, och kusinäktenskap utgör ofta en central pelare i klanernas strukturer. För den som vill ha en närmare redogörelse för den sociokulturella bakgrunden hänvisar jag till Hanif Balis Expressen-krönika om ämnet.

Utöver att kusinäktenskap upprätthåller hedersförtryck, medför relationer mellan släktingar stora risker för barnen. Regeringens utredning ska undersöka “medicinska effekter” av kusingifte, vilket i själva verket är onödigt: det är redan vetenskapligt belagt att barn till kusiner löper påtagligt högre risk att drabbas av genetiska sjukdomar.

En vanlig konservativ tankefigur betraktar samhället som ett kontrakt mellan döda, levande och ofödda generationer – och att tillåta inavel utgör ur den synvinkeln ett åsidosättande av plikten mot framtidens barn. Svensk straffrätt innehåller redan idag åtskilliga bestämmelser vars syfte är att skydda ofödda från incestuösa relationer, och det vore juridiskt enkelt att utvidga redan befintliga straffbestämmelser till att omfatta kusiner (se 6 kap. 7 § brottsbalken, prop. 2004/2005:45 s. 83 samt NJA 2015 s. 826).

Förutom materiella argument finns dessutom processuella fördelar med att använda straffrätten som verktyg. En straffrättslig reglering skulle låsa upp nyckeln till rättegångsbalkens tvångsmedel, och därigenom möjliggöra ytterligare en bred statlig offensiv mot hedersförtrycket. Som grädde på moset skulle det dessutom bli möjligt att, med stöd av 8 a kap. utlänningslagen, utvisa utländska medborgare som bryter mot bestämmelserna. I synnerhet kombinationen av straffprocessuellt tvång och utvisning vore extremt potent, och skulle göra det enkelt att tidigt oskadliggöra hedersförtryckare.

Civilrättsligt förbud mot kusinäktenskap utgör, för att runda av, en nödvändig åtgärd för att motverka hedersförtryck. Ett naket förbud är emellertid inte tillräckligt, utan Tidö-partierna måste ha modet att förena förbudet med en kännbar straffrättslig sanktion. Konservatismens ambition måste vara ett samhälle där alla unga får chansen att växa upp friska och fria – och därmed ett samhälle fritt från kusinäktenskap.

Johannes Norrman