13 mars 2024
Artificiell intelligens är ett hot mot det fria samhället
Artificiell intelligens (AI) har under det senaste året diskuterats allt mer i takt med att AI blivit mer kompetent, särskilt i fråga om bilder och text. Vi vet inte hur snabbt AI kommer att utvecklas, men mycket tyder på en mycket snabb utveckling inom en rad områden. En stor del av diskussionen handlar om hur AI kommer att påverka utbildning och olika yrken, när AI kan skriva saker åt en. Vi har antagligen bara sett början av digitaliseringen, och AI accelererar och breddar problemen på nya sätt som är omöjliga att helt förutse. Det är tydligt att AI måste kontrolleras, även om den kontrollen säkert tidvis kommer att missbrukas på olika sätt.
Inom science fiction har AI länge varit ett tema. Det saknas inte domedagsscenarier. I Terminator-filmerna tar en AI tar över jorden och börjar föra krig mot människan. Även om vapen är det tydligaste hotet, i form av autonoma robotar, kan AI hota människan också genom att kontrollera olika typer av system som upprätthåller samhället.
I dessa berättelser är det medvetna AI, som HAL 9000 i boken och filmen 2001, som utgör hotet. Det är när AI:n blir medveten om sin egen existens som mänskligheten tappar kontrollen över den, och den vänder sig mot henne. Utifrån det perspektivet har vi än så länge inte mycket att frukta. Det har inte skett några framsteg inom utvecklingen av medvetna AI. Men det är en klen tröst. En AI behöver inte vara medveten för att utgöra ett grundläggande hot mot våra fria samhällen.
Hotet från AI ligger i stället i dess byråkratiska förmåga, som innebär att människor inte längre behövs för att styra komplexa system. Genom att koppla bort människor från byråkratin kan ett fåtal personer få makten över samhället. Lägger man till utvecklingen av autonoma vapensystem kan även våldsmakten styras av en mycket liten elit. Utvecklingen är givetvis inte förutbestämd, men vi behöver beakta detta när vi bygger olika AI-system. Det gäller det nu aktuella ”Chat Control”, men även olika typer av system för infrastruktur.
Kontrollen av AI:s utveckling kan alltså inte bara handla om effektivitet eller hur den påverkar människors arbetssituation och inkomst. Den grundläggande frågan handlar i stället om makt. Det finns i alla fall två olika maktaspekter att ta hänsyn till, som kan stå emot varandra.
Den ena handlar om internationell konkurrens, där AI kan ge mer effektiv ekonomisk utveckling och mer effektiva vapensystem. Kapprustning inom militär AI kange ett fåtal personer direkt kontroll över våldsmakt, och kan på lång sikt eventuellt göra mänskliga soldater överflödiga.
Det andra handlar om hur AI-systemen byggs upp inom länder. En möjlig fara är att stater som koncentrerar makten till en sådan elit kan få både ekonomiska och militära fördelar, vilket kan få stater att i konkurrens med varandra utveckla allt mer centraliserade system, i vilka medborgarna får allt mindre möjlighet att göra motstånd mot makten.
Hur dessa problem ska hanteras skiljer sig sett utifrån olika ideologiska perspektiv. Det konservativa perspektivet är i dessa frågor givande. Medan socialism och liberalism låter ett värde vara överordnat, klarar konservatismen att balansera olika perspektiv. Både socialismens idé om social rättvisa och liberalismens om frihet ryms inom konservatismen. Båda dessa perspektiv behövs, tillsammans med principer om maktdelning och medborgares autonomi, för att förhindra att olika samhällssystems och staters konkurrens på den internationella arenan leder till att makten samlas hos en koncentrerad elit.
Konservatismens utgångspunkt i människans begränsningar, dess bevarande av kultur och samhällsinstitutioner genom organisk utveckling, samt dess motstånd mot omstörtande lösningar är alla nödvändiga för att hantera den oöverblickbara utvecklingspotentialen hos artificiell intelligens.
Björn Axén