20 augusti 2024

Vänsterns nyspråk hotar kulturen

I och med Sovjetunionens fall förlorade vänstern den politiska kampen om ekonomin. Sedan dess kultur blivit allt viktigare som politisk stridsfråga, vilket har lett till ett alltmer politiserat språk.

För kulturen är det grundläggande hur vi talar om fenomen. Vänstern har i väl utvecklade teorier, språkbruk och praktiker vad gäller språk och kultur, som den använder för att analysera, sätta ord på och förändra samhället i enlighet med den progressiva världsbilden.

Man gör det genom att förändra ord som inte passar den progressiva ideologin. Exemplen är många. ”Tjänsteman” blir allt oftare ”tjänsteperson”. ”Ombudsman” blir ”ombudsperson”. Att ”huvudman” ännu inte ändrats till ”huvudperson” beror nog mest på att det ordet redan har en egen betydelse. I samma anda försöker vänstern byta ut ”man” som opersonligt pronomen till dess objektsform ”en”, det vill säga som att byta ut ”jag” till ”mig”.

Just ordet ”man” är särskilt intressant eftersom det från början var neutralt och snarare betydde just ”person”, en ”människa” oavsett kön. Ett annat ord för man var ”karl”, och ordet kvinna kommer ur genitiv plural av ”kona” och är besläktat med engelskans ”queen”.

Ordens betydelser är inte fasta utan utvecklas ständigt på olika sätt. Men om nu ”man” numera så tydligt är kopplat till det maskulina, vad är då egentligen för fel med att uppdatera språket och i stället säga ”person”?

Problemet med en sådan förändring är att den är del av ett progressivt politiskt projekt som syftar till att ändra på själva kulturen så att den bättre passar med ett progressivt ideologiskt ideal. Att vänstern vill byta ut ett ord som ”man” handlar naturligtvis om att man ser det som att ordet utestänger kvinnor från begreppet.

Här blir problemet uppenbart: det som först framstår som en oproblematisk förändring visar sig vara en gradvis kapitulation inför vänsterns progressiva världsbild. Själva språket politiseras, och hur man uttrycker sig blir i sig en ideologisk handling. Eftersom de flesta människor inte vill sticka ut socialt och förändringen lätt framstår som oväsentlig kan vänstern successivt göra språkbruket mer progressivt genom att socialisera in människor i det, en process som uppmärksammades redan av George Orwell i hans roman 1984.

Den konservative bör vi i stället bejaka den kulturella organiska utvecklingen där orden bevarar olika kulturella lager. ”Man” får behålla sin gamla neutrala betydelse som ”människa”. Här finns också en djupare principiell skillnad mellan det konservativa och det progressiva; mellan en evolutionär och en revolutionär utveckling av språket och kulturen. I stället för att rensa ut det vi inte tycker passar enligt våra nutida uppfattningar och teoretiska ideal låter vi det gamla berika oss. Vi behåller en länk till det forna, vilket hjälper oss att förstå vilka vi är och var vi kommer ifrån, vilket stärker vår gemensamma kulturella identitet människor. Det är långt bättre än att i progressiv anda bryta kontakten med det förflutna, skära av rötterna till vår historia, och jämna vägen för en en platt och tom kultur för identitetslösa individer.

Björn Axén